Detta hus av linjär konstruktion verkar vila på en bred uppfart.
Husen i båda bilderna är visuellt öppna för dem som står i mitten av gatan. Utan ett räcke verkar själva övergångsstället ganska abstrakt; det är snarare en fortsättning på gatan och huset.
Träbron intill huset med utsikt över Stilla havet behövs enbart för att framhäva skönheten på platsen som den sträcker sig över. Områdets sofistikerade landskapsplanering är en miniatyrkopia av den naturliga omgivningen.
Och det är precis vad som gäller för det här huset! Man tar inte på sig gummistövlar för att komma till dörren. En bäck rinner nedanför, troligen konstgjord, och vattnets susande som sköljer över de steniga forsarna fungerar som musikaliskt ackompanjemang när du åker över bron.
Det här huset och tomten där det ligger andas lugn och frid. Känslan kommer från poolens fridfullhet, stengångarna, träväggarna, pelarna och det rektangulära taket. Bron passerar faktiskt över en regnvattencistern som har byggts runt huset på flera terrasser.
Och i det här fallet fungerar en minipool med näckrosor som en övergång mellan olika utrymmen, vilket visar att alla broar kan läggas, inte bokstavligt talat.
Hur påverkar dessa broar husets samhörighet och tillgänglighet med omvärlden? Hur skulle husets funktion och värde förändras om det inte fanns några broar som kopplar ihop det med omgivningen?