Färgkodning av ledningar och kablar

Å ena sidan kan det tyckas att valet av färg på isolering av ledarna för kabel- och trådprodukter görs vid tillverkarens infall, även om detta är långt ifrån sanningen. Idag kommer vi att avslöja ämnet venmarkering både ur inhemsk och västerländsk standardisering och från praktisk synvinkel..

Fasmarkering enligt GOST och DIN

Under årtiondena av förekomsten av trefas AC-nät har olika konventioner använts. Förvirring i tilldelningen av ledare kan lätt leda till ett fel som är för kostsamt för både installatören och ägaren av den elektriska installationen. Därför har standardiseringsfrågan alltid varit särskilt akut i förhållande till elektriska nät.

Från och med 2009 började allvarlig dissonans iakttas i legendsystemet. På CIS-territoriet fortsätter hundratusentals elektriska installationer och miljontals kilometer ledningar att fungera, i vilka färgbeteckningar används, antagna även under rådets land. Den nya standarden införde nya branschregler som föreskriver elektriska installatörer att följa den europeiska märkningsstandarden. På grund av detta måste en modern elektriker bekanta sig med flera färgkodningssystem för kabel- och trådprodukter på en gång..

Färgmarkering av ledningar i Sovjetunionen

I det väletablerade beteckningssystemet är fasledarna för ledare och skenor markerade med gula, gröna och röda färger. Det är anmärkningsvärt att färgerna motsvarar symbolerna i faserna A, B och C, och denna markering motsvarade tidigare den verkliga sekvensen av växelströmsamplituder i tid. Med andra ord kan alla kvalificerade elektriker vid första försöket ansluta en induktionsmotor så att den roterar i rätt riktning..

Föredragen trådmarkering enligt GOST R 50462-2009

Statlig standard 50462, som trädde i kraft 2009, reglerar beteckningen av ledningsledare i brunt, svart och grått. Samtidigt är färgkorrespondensen till beteckningen för faserna L1, L2 och L3 endast villkorad: varken den nämnda standarden eller de aktuella reglerna för PUE förpliktar sig att följa den aktuella sekvensen för fasrotation i symbolerna.

När det gäller enfasnät anses den bruna beteckningen av fasledaren vara att föredra. Samtidigt nämner PUE att fasledarens färg kan vara vilken som helst förutom blå och gulgrön, sådan markering används för andra ändamål.

Neutrala och skyddande ledare

I nätverk kan den neutrala ledaren utföra olika funktioner. I ett enfas strömförsörjningssystem utför neutralledningen funktionen att ansluta till mittpunkten för att bilda fasspänning, i trefas används den för att säkerställa lasternas symmetri. De mest sällsynta är nollledare som utför funktionen av ekvipotentiell limning, som kan äga rum i strömförsörjningskretsarna för brokranar och elektrisk utrustning i boskapen.

Den neutrala ledaren ska inte förväxlas med en skyddande jordledare som kallas PE. Det kan också kombineras och dessutom utföra funktionen av ekvipotentiallindning, neutral tråd, mittpunkt och i särskilt sällsynta nätverk – också en fastråd genom vilken driftsströmmen flyter. Det senare finns på bostadsanläggningar där ett 127/220 trefasströmförsörjningssystem används med en delta-anslutning, varför enskilda 220 V-konsumenter är anslutna enligt ett tvåfasschema och förses med ledningsspänning.

Som du ser kan de skyddande och neutrala ledarna ha ett annat anslutningsschema och utföra separata funktioner vid varje sektion av nätverket. Och om färgbeteckningen på faseffektledarna tillåter vissa friheter, med färgen på de neutrala (noll) och skyddade jordade ledarna, är allt kategoriskt strikt. Neutralen indikeras uteslutande i blått, oavsett kombinerade funktioner, den skyddande jordledningen är gulgrön. I detta fall, om skyddsledaren i anslutningsdiagrammet flyter in i nollledaren, bör markeringen ändras i enlighet därmed. Det finns också en rekommendation att markera den kombinerade skyddande och neutrala ledaren (PEN) med gulgrön isolering och blå märken i ledarnas ändar..

Lågström och signalkretsmarkering

Vid första anblicken är färgerna på ledningarna i styr- och signaleringskretsarna godtyckliga. Men om syftet med ledarna i ett trefas-kraftnät kan fastställas av en kontinuitet eller en fasindikator, visas ett antal problem i den ”svaga strömmen” med detta. Därför är rekommendationer om val av trådmarkering mycket viktigare här..

Typiskt dirigeras signalkretsar med en kabel som kallas tvinnat par. Denna definition inkluderar det bekanta för många kablar i lokala datornätverk, telefonkablar och kablar i industriella signalsystem. Den största skillnaden ligger i antalet parledare, som kan vara upp till hundra, och tvärsnittet av kopparledare. Kabeln kallas tvinnat par av anledningen att alla ledare i en gemensam mantel är uppdelade i par och tvinnade ihop. Det verkar som om det är omöjligt att förstå syftet med varje ledare i denna ”kvast”.

Men allt är ganska enkelt. Ledningarna är faktiskt numrerade och följer i en tydlig färgkodad sekvens. När antalet par är mer än fem delas de upp i grupper. I varje grupp bestäms parets nummer från den första till den femte av färgen på den färgade tråden: blå, orange, grön, brun och grå. Gruppnumret bestäms av en tråd med en dubbel färg, där en annan färg än parnumret indikerar gruppnumret: vit, röd, svart, gul, lila för grupper från den första till den femte. Om det finns mer än fem grupper av par i kabeln, lindas varje fem grupper med färgat band. Således räcker det för installatören att helt enkelt ansluta trådarna i serie till terminalblocket eller tvärblocket från det första paret i den första gruppen till det femte paret i den sista gruppen..

Vid installation av styrkretsar gäller också flera regler för god form. Om till exempel en vanlig GND-kontakt måste anslutas till en larmenhet, används alla gröna ledningar i kabeln för detta, det vill säga var tredje par av fem. Om det är nödvändigt att tillföra en konstant spänning, till exempel till knapparnas kontakter, matas den genom en tråd med en fast färg, medan motsvarande ”retursignal” följer genom en tvåfärgad kärna från samma par.

Om färgerna dupliceras

Elektrikerens arbete är föremål för kraven i GOST och PUE, medan produktionen av kabelprodukter inte är standardiserade med avseende på färgkodning. Till exempel kan en kabel från resterna av en skräddarsydd serie, till exempel med två bruna och två blå kärnor, komma in på marknaden. Vad gör man om det är nödvändigt att ansluta ett trefasströmförsörjningssystem via en sådan kabel?

I sådana fall kan du lita på att alla kärnor i det gemensamma skalet följer strikt parallella. Det räcker med att fastställa korrespondensen mellan minst en ledare i båda ändarna av kabeln, vilket kan göras med en kontinuitet mot marken eller med en polindikator. I detta fall, om på skäret på ena sidan, numrerar de återstående kärnorna L1, L2, L3 medsols, kommer de villkorade markeringarna att placeras moturs, dvs speglade på baksidan.

Förresten, GOST tillåter frånvaron av färgmarkering för de så kallade koncentriska venerna, det vill säga som ligger i ett gemensamt skal runt omkretsen i en eller flera rader. I sådana kablar har åtminstone en kärna i varje rad en färg eller annan markering, med avseende på den, är korrespondensen för alla andra kärnor fastställd såsom beskrivits ovan. Ett exempel på detta är en självbärande isolerad tråd utan färg, i vilken en av venerna har en upphöjd remsa längs hela sin längd. Denna kärna tas för en neutral tråd, resten används som linjära ledare. Observera att med denna metod för att fastställa korrespondensen mellan venerna är det absolut nödvändigt att lämna märken med olika färger i deras ändar, till exempel från segment i ett värmekrympbart rör.

Andra märkningsmetoder

Naturligtvis är hela mängden elektriska installationer inte bara begränsad till nätverk. Enligt den nuvarande standarden har de positiva och negativa ledarna i DC-kretsar, betecknade L + respektive L- i diagrammet, brun och grå isolering. Tidigare var det vanligt att markera den positiva ledaren i rött, medan den negativa ledaren kunde ha någon märkning, även om dess isolering som regel var svart. Den mellersta ledaren är markerad med blått enligt gällande bestämmelser, liksom de jordade polledarna..

Ibland kan det hända att alla kärnor i kabeln har samma färg. Men om du tittar närmare på visar det sig att det finns en stansning på isoleringen i form av en eller flera remsor, eller bokstäver och siffror. I vissa importerade kablar skiljer sig kärnorna också i form, de kan plattas ut på en eller flera sidor..